
Den här helgen har jag varit och tävlat inne på Åby Ridarena där Kungälvs Hästsportklubb anordnade tävlingar för häst på fredagen och lördagen. Jag gillar att tävla inne på Åby. Det tar bara 15 minuter att köra dit, så jag kan hoppa flera olika klasser med mina hästar och köra fram och tillbaka så de slipper stå på transporten hela dagen och vänta. Det är dessutom en stor tävlingsbana med bra underlag och fina hinder, stor framhoppningspaddock och goda framridningsmöjligheter då man kan värma upp på travbanan. Har man en häst med överskottsenergi är det bara att ta några varv i fullt ös 😉 Skämt å sido!
I fredags hoppade jag 110cm bedömning A:0+A:0 två faser.
Först ut hade jag mina gamla Hedda på 20 år. Med henne behöver jag aldrig vara nervös. Jag har ridit 140-hoppning på henne och tvåstjärnig fälttävlan, så hon är modig och inte tittig på något. Hon hoppade jättefint i fredags med ett nedslag i grunden, men en bra känsla.
Gjorde sedan i ordning Bill, som också skulle hoppa 110cm.
Han är sex år och skulle gå avdelning A för första gången. Inte mot klockan, utan bara för att förhoppningsvis få hoppa en lite längre bana. Han var helt sjövild på framridningen och bockade/sparkade bakut mest hela tiden. Det ösregnade och blåste vilket inte gjorde det hela bättre. Jag började hoppa på lilla hindret ganska så snart så att han var tvungen att fokusera på något och då lugnade han ner sig lite. Kunde sedan pausa lite innan vi började hoppa fram ”på riktigt”. Hoppade fint på räcket och första gången på oxern. Sedan fick han för sig att han skulle börja bocka igen varje gång vi vände upp på oxern. På framhoppningen vill jag bara ha en bra känsla med mig in på banan, så jag hoppar sällan några högre språng. Hoppade därför oxern bara på 90cm några gånger eftersom vi fick problem i svängen.
Man kunde välja om man ville starta i vänster eller höger varv och med tanke på att det var i höger varv han började bocka på framhoppningen så blev valet vänster så klart! Man behöver inte alltid utmana ödet 😉
Inne på banan hoppade han toppenfint och allt flöt på bra! Han fick gå sin första omhoppning, fast med långa vägar och samma tempo som vanligt, och det blev en felfri runda. Supernöjd!
Åkte hem och släppte ut Hedda och Bill i hagen och tog in Marco och Ratzia och gjorde i ordning dem.
De skulle starta 130cm bedömning A:0 senare på kvällen. Det var en bana med 11 hinder och 13 språng. Det fanns väl egentligen bara ett ställe att vända innanför på, annars var det bara att tighta in svängarna och hålla rytmen hela vägen runt. Jag hade Ratzia först och hon kändes verkligen i form på framhoppningen. Inne på banan gjorde hon en fin och felfri runda. Har börjat hoppa henne på ponnyhack, så det var någon sväng i början som stoppade upp lite, men annars tycker jag att det flöt på bra!
Mental utmaning med Marco
Sist ut var Marco. Han var också lugn och fin på framhoppningen, hoppade bra. Inne på banan blev det en mental utmaning. De har tre ryttare inne på banan hela tiden, så när de två innan oss hoppade travade vi omkring och jag visade honom hindren och red vägarna jag hade planerat.
När det sedan var vår tur blåste ett hinder ner innan vi fick startsignal. Vi fortsatte att trava omkring i väntan på att de skulle bygga upp det. När jag märkte att något inte stämde och det tog längre tid än det borde så red jag fram till funktionärerna vid hindret och frågade vad som hände. Då visade det sig att själva hinderstödet hade gått sönder. Istället för att bli frustrerad över denna väntan när vi var så redo och uppvärmda så tog jag beslutet att lämna banan och gå ut på framhoppningen igen. Travade och galopperade där ute och när jag såg att de nästan fått upp hindret igen tog vi ett sista språng på räcket och gick sedan in på banan igen.
Marco hoppade toppen och var med mig i varje sväng och mellan hindren flöt allt på. Vågar nog säga att det var en perfekt runda?! Gick i mål felfritt och det visade sig vara överlägset snabbaste tiden, så det blev seger!! Dessutom blev Ratzia 4:a!
Sammanfattning
Efter en sådan här dag känner man ett lyckorus i hela kroppen. Det är då det är värt alla tidiga mornar och när man ridit ute i ösregn och snöstorm. Det går ju inte alltid så här bra, så när det inte gör det får man tänka tillbaka på dagar som dessa och kämpa vidare så är man snart där igen 🙂